EUR-Lex Access to European Union law

Back to EUR-Lex homepage

This document is an excerpt from the EUR-Lex website

Document 32012R0967

Rådets förordning (EU) nr 967/2012 av den 9 oktober 2012 om ändring av rådets genomförandeförordning (EU) nr 282/2011 vad gäller de särskilda ordningarna för icke-etablerade beskattningsbara personer som tillhandahåller telekommunikationstjänster, radio- och televisionssändningar och elektroniska tjänster till icke beskattningsbara personer

EUT L 290, 20.10.2012, p. 1–7 (BG, ES, CS, DA, DE, ET, EL, EN, FR, IT, LV, LT, HU, MT, NL, PL, PT, RO, SK, SL, FI, SV)

Det här dokumentet har publicerats i en specialutgåva (HR)

Legal status of the document In force

ELI: http://data.europa.eu/eli/reg/2012/967/oj

20.10.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 290/1


RÅDETS FÖRORDNING (EU) nr 967/2012

av den 9 oktober 2012

om ändring av rådets genomförandeförordning (EU) nr 282/2011 vad gäller de särskilda ordningarna för icke-etablerade beskattningsbara personer som tillhandahåller telekommunikationstjänster, radio- och televisionssändningar och elektroniska tjänster till icke beskattningsbara personer

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt (1), särskilt artikel 397,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag, och

av följande skäl:

(1)

Enligt direktiv 2006/112/EG ska från och med den 1 januari 2015 alla telekommunikationstjänster, radio- och televisionssändningar och elektroniska tjänster beskattas i den medlemsstat där kunden är etablerad eller där denne är bosatt eller stadigvarande vistas (nedan kallad konsumtionsmedlemsstaten), oavsett var den beskattningsbara person som tillhandahåller dessa tjänster är etablerad.

(2)

För att göra det lättare att fullgöra skattemässiga skyldigheter när sådana tjänster tillhandahålls icke beskattningsbara personer har det inrättats en särskild ordning för beskattningsbara personer som är etablerade inom gemenskapen men inte i den medlemsstat där tjänsterna tillhandahålls (nedan kallad unionsordningen). Den andra nu gällande särskilda ordningen för beskattningsbara personer som inte är etablerade inom gemenskapen (nedan kallad tredjeländerordningen) har utvidgats till att omfatta alla dessa tjänster. Härigenom kommer det att bli möjligt för icke-etablerade beskattningsbara personer att utse en identifieringsmedlemsstat som enda elektronisk kontaktpunkt för mervärdesskatteregistrering och mervärdesskattedeklarationer.

(3)

En beskattningsbar person med etableringsställen i mer än en medlemsstat bör enligt unionsordningen kunna utse vilken som helst av de berörda medlemsstaterna till identifieringsmedlemsstat, såvida han inte har etablerat sätet för sin ekonomiska verksamhet inom gemenskapen. I så fall är identifieringsmedlemsstaten den medlemsstat där den beskattningsbara personen har etablerat sätet för sin ekonomiska verksamhet.

(4)

För att undvika orimligt stora bördor för beskattningsbara personer som utnyttjar unionsordningen, bör det klargöras hur identifieringsmedlemsstaten kan ändras när en beskattningsbar person flyttar sitt fasta etableringsställe eller sätet för sin ekonomiska verksamhet på ett sådant sätt att ett byte av identifieringsmedlemsstat är nödvändigt för att den beskattningsbara personen ska kunna fortsätta att utnyttja ordningen.

(5)

Telekommunikationstjänster, radio- och televisionssändningar och elektroniska tjänster som tillhandahålls i medlemsstater där en beskattningsbar person har etablerat sätet för sin ekonomiska verksamhet eller har ett fast etableringsställe omfattas inte av någon av de särskilda ordningarna. Det bör tydliggöras att sådana tillhandahållanden ska deklareras direkt till den berörda medlemsstaten.

(6)

Eftersom båda de särskilda ordningarna är frivilliga, får en icke-etablerad beskattningsbar person när som helst besluta att upphöra att utnyttja ordningen. Det är nödvändigt att fastställa tidpunkten för när ett sådant beslut ska få verkan.

(7)

För att undvika onödiga bördor för skattemyndigheterna, bör dock en beskattningsbar person som beslutar att upphöra att utnyttja en av de särskilda ordningarna under en viss tid vägras förnyad anslutning till denna ordning.

(8)

För att hålla registreringsuppgifterna i sin databas uppdaterade förlitar sig identifieringsmedlemsstaten på de uppgifter som lämnas av den beskattningsbara personen. För att säkerställa att databaserna uppdateras utan dröjsmål, är det nödvändigt att fastställa en tidsfrist inom vilken de beskattningsbara personer som utnyttjar de särskilda ordningarna ska lämna all relevant information om verksamhetens upphörande eller förändring och om ändringar av all relevant information som redan har lämnats.

(9)

Ett registreringsnummer för mervärdesskatt måste tilldelas icke-etablerade beskattningsbara personer som vill utnyttja en särskild ordning. För att undvika att ordningarna på ett inte avsett vis utnyttjas retroaktivt av beskattningsbara personer som redan är registrerade för mervärdesskatt, är det nödvändigt att göra klart från vilken tidpunkt de särskilda ordningarna ska gälla.

(10)

För att undvika tveksamheter om vilken medlemsstat som är behörig bör det särskilt anges vilken medlemsstat som får utesluta en beskattningsbar person från utnyttjandet av en särskild ordning. De situationer där medlemsstaten ska fatta ett sådant beslut om uteslutning bör också anges, liksom från vilken tidpunkt det beslutet får verkan.

(11)

Det bör klargöras när en icke-etablerad beskattningsbar person kan anses ha upphört att bedriva sin verksamhet enligt någon av de särskilda ordningarna. Det bör även klargöras när en icke-etablerad beskattningsbar person ska anses ständigt ha brutit mot reglerna i den särskilda ordningen.

(12)

För att underlätta efterlevnaden och för att undvika onödiga bördor för skattemyndigheterna bör beskattningsbara personer som utesluts från någon av de särskilda ordningarna på grund av att de ständigt har brutit mot reglerna vägras anslutning till båda de särskilda ordningarna under en viss tid.

(13)

Det bör klargöras att när en beskattningsbar person upphör att utnyttja någon av de särskilda ordningarna, utesluts från någon av de särskilda ordningarna eller ändrar identifieringsmedlemsstat, ska alla skattemässiga skyldigheter som avser deklarationsperioder före upphörandet, uteslutningen eller ändringen fullgöras gentemot den medlemsstat som var identifieringsmedlemsstat före upphörandet, uteslutningen eller ändringen.

(14)

Varje deklarationsperiod bör behandlas separat, så att det blir lättare för konsumtionsmedlemsstaterna att utföra kontroller, och ändringar bör endast göras av den aktuella mervärdesskattedeklarationen.

(15)

Det är av kontrollskäl lämpligt att kräva att en mervärdesskattedeklaration lämnas in av den icke-etablerade beskattningsbara personen till identifieringsmedlemsstaten, även om inga tjänster har tillhandahållits under deklarationsperioden. Det bör även göras klart att det exakta mervärdesskattebeloppet måste anges utan avrundning uppåt eller nedåt.

(16)

Det är nödvändigt att, i fråga om ändringar i mervärdesskattedeklarationer, fastställa en tidsfrist inom vilken deklarationer kan lämnas in på elektronisk väg till identifieringsmedlemsstaten. Konsumtionsmedlemsstaterna bör under alla förhållanden kunna godta eller begära relevanta uppgifter direkt från den beskattningsbara personen och fatta beslut om mervärdesskatt i enlighet med sina nationella bestämmelser.

(17)

Om identifieringsmedlemsstaten inte har infört euron som sin valuta, bör den icke-etablerade beskattningsbara personen vara bunden av beslutet från denna medlemsstat om i vilken valuta alla mervärdesskattedeklarationer enligt de särskilda ordningarna ska göras.

(18)

Utan att det påverkar konsumtionsmedlemsstaternas nationella bestämmelser om avräkning för överskjutande betalningar och i det enda syftet att säkerställa att identifieringsmedlemsstaten förvaltar de särskilda ordningarna på ett effektivt sätt och undvika en alltför stor administrativ börda för både denna medlemsstat och konsumtionsmedlemsstaterna, bör det säkerställas att den beskattningsbara personen inte kan ta upp betalade mervärdesskattebelopp i fler än en deklaration, vare sig detta sker från början eller genom senare justeringar.

(19)

Vid utebliven betalning, otillräcklig betalning eller överskjutande betalning från en icke-etablerad beskattningsbar person samt vad gäller ränta, straffavgifter och övriga tillhörande avgifter, är det nödvändigt att specificera identifieringsmedlemsstatens och konsumtionsmedlemsstaternas respektive ansvar, så att uppbörden av mervärdesskatt underlättas och det säkerställs att rätt belopp betalas för de tjänster som tillhandahålls inom ramen för de särskilda ordningarna.

(20)

De räkenskaper som förs av icke-etablerade beskattningsbara personer måste vara tillräckligt detaljerade för att konsumtionsmedlemsstaternas skattemyndigheter ska kunna kontrollera att mervärdesskattedeklarationen är korrekt. Det bör därför anges vilka uppgifter som dessa räkenskaper minst måste innehålla.

(21)

För att göra det lättare att genomföra de särskilda ordningarna och för att de tjänster som tillhandahålls från och med den 1 januari 2015 ska kunna omfattas av dessa ordningar, bör det vara möjligt för icke-etablerade beskattningsbara personer att lämna in sina registreringsuppgifter till den medlemsstat som de utsett till identifieringsmedlemsstat från och med den 1 oktober 2014.

(22)

Genomförandeförordning (EU) nr 282/2011 (2) bör därför ändras i enlighet med detta.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

I genomförandeförordning (EU) nr 282/2011 ska avsnitt 2 i kapitel XI ersättas med följande:

AVSNITT 2

Särskilda ordningar för icke-etablerade beskattningsbara personer som tillhandahåller telekommunikationstjänster, radio- och televisionssändningar och elektroniska tjänster till icke beskattningsbara personer (artiklarna 358–369k i direktiv 2006/112/EG)

Underavsnitt 1

Definitioner

Artikel 57a

I detta avsnitt avses med

1.   tredjeländerordning: särskild ordning för telekommunikationstjänster, radio- och televisionssändningar och elektroniska tjänster som tillhandahålls av beskattningsbara personer som inte är etablerade inom gemenskapen enligt avdelning XII kapitel 6 avsnitt 2 i direktiv 2006/112/EG,

2.   unionsordning: särskild ordning för telekommunikationstjänster, radio- och televisionssändningar och elektroniska tjänster som tillhandahålls av beskattningsbara personer som är etablerade inom gemenskapen men som inte är etablerade i konsumtionsmedlemsstaten enligt avdelning XII kapitel 6 avsnitt 3 i direktiv 2006/112/EG,

3.   särskild ordning: tredjeländerordningen och/eller unionsordningen, alltefter omständigheterna,

4.   beskattningsbar person: en beskattningsbar person som inte är etablerad inom gemenskapen enligt definitionen i artikel 358a punkt 1 i direktiv 2006/112/EG, eller en beskattningsbar person som inte är etablerad i konsumtionsmedlemsstaten enligt definitionen i artikel 369a första stycket punkt 1 i det direktivet.

Underavsnitt 2

Tillämpning av unionsordningen

Artikel 57b

Om en beskattningsbar person som utnyttjar unionsordningen har etablerat sätet för sin ekonomiska verksamhet inom gemenskapen, ska den medlemsstat där han har etablerat sätet för sin ekonomiska verksamhet utses till identifieringsmedlemsstat.

Om en beskattningsbar person som utnyttjar unionsordningen har etablerat sätet för sin ekonomiska verksamhet utanför gemenskapen men har mer än ett fast etableringsställe inom gemenskapen, får han välja vilken som helst av de medlemsstater där han har ett fast etableringsställe som identifieringsmedlemsstat i enlighet med artikel 369a andra stycket i direktiv 2006/112/EG.

Underavsnitt 3

Unionsordningens tillämpningsområde

Artikel 57c

Unionsordningen ska inte gälla telekommunikationstjänster, radio- och televisionssändningar och elektroniska tjänster som tillhandahålls i en medlemsstat där den beskattningsbara personen har etablerat sätet för sin ekonomiska verksamhet eller har ett fast etableringsställe. Tillhandahållandet av dessa tjänster ska deklareras till de behöriga skattemyndigheterna i denna medlemsstat i den mervärdesskattedeklaration som avses i artikel 250 i direktiv 2006/112/EG.

Underavsnitt 4

Identifiering

Artikel 57d

Om en beskattningsbar person underrättar identifieringsmedlemsstaten om sin avsikt att utnyttja en av de särskilda ordningarna, ska den särskilda ordningen gälla från och med den första dagen i följande kalenderkvartal.

Om tillhandahållandet av de tjänster som ska omfattas av denna särskilda ordning sker för första gången före den dag som avses i första stycket, ska dock den särskilda ordningen gälla från och med den dag då det första tillhandahållandet äger rum, förutsatt att uppgifterna om inledandet av den verksamhet som ska omfattas av ordningen lämnas av den beskattningsbara personen till identifieringsmedlemsstaten senast den tionde dagen i den månad som följer på det första tillhandahållandet.

Artikel 57e

Identifieringsmedlemsstaten ska identifiera den beskattningsbara person som utnyttjar unionsordningen med hjälp av dennes registreringsnummer för mervärdesskatt i enlighet med artiklarna 214 och 215 i direktiv 2006/112/EG.

Artikel 57f

1.   Om en beskattningsbar person som utnyttjar unionsordningen inte längre uppfyller kraven i definitionen i artikel 369a första stycket punkt 2 i direktiv 2006/112/EG, ska den medlemsstat där han har identifierats upphöra att vara identifieringsmedlemsstat. Om denna beskattningsbara person fortfarande uppfyller villkoren för att utnyttja denna särskilda ordning, ska han, för att få fortsätta att utnyttja ordningen, som ny identifieringsmedlemsstat ange en annan medlemsstat där han har etablerat sätet för sin ekonomiska verksamhet eller, om han inte har etablerat sätet för sin ekonomiska verksamhet inom gemenskapen, en medlemsstat där han har ett fast etableringsställe.

2.   Om identifieringsmedlemsstaten ändras i enlighet med punkt 1, ska denna ändring gälla från den dag då den beskattningsbara personen upphör att ha sätet för sin ekonomiska verksamhet eller ett fast etableringsställe i den medlemsstat som tidigare angetts som identifieringsmedlemsstat.

Artikel 57g

En beskattningsbar person som utnyttjar någon av de särskilda ordningarna får upphöra att utnyttja denna särskilda ordning, även om han fortsätter att tillhandahålla tjänster som kan omfattas av den särskilda ordningen. Den beskattningsbara personen ska underrätta identifieringsmedlemsstaten senast 15 dagar före utgången av det kalenderkvartal som föregår kalenderkvartalet under vilket han avser att upphöra att utnyttja ordningen. Upphörandet ska ha verkan från och med den första dagen i nästa kalenderkvartal.

De mervärdesskatteskyldigheter som avser tillhandahållanden av telekommunikationstjänster, radio- och televisionssändningar och elektroniska tjänster vilka uppstår efter den dag då upphörandet fick verkan, ska fullgöras direkt hos skattemyndigheterna i den berörda konsumtionsmedlemsstaten.

När en beskattningsbar person upphör att utnyttja en särskild ordning i enlighet med första stycket, ska han uteslutas från utnyttjandet av denna ordning i alla medlemsstater under två kalenderkvartal från och med den dag då utnyttjandet upphörde.

Underavsnitt 5

Rapporteringsskyldigheter

Artikel 57h

1.   Den beskattningsbara personen ska senast den tionde dagen i den följande månaden på elektronisk väg underrätta identifieringsmedlemsstaten

om verksamheten inom ramen för en särskild ordning upphör,

om verksamheten inom ramen för en särskild ordning förändras på ett sådant sätt att den beskattningsbara personen inte längre uppfyller villkoren för att utnyttja denna särskilda ordning, och

om eventuella ändringar av den information som tidigare har lämnats till identifieringsmedlemsstaten.

2.   Om identifieringsmedlemsstaten ändras i enlighet med artikel 57f, ska den beskattningsbara personen informera båda de berörda medlemsstaterna om ändringen senast den tionde dagen i den månad som följer på förändringen av etableringen. Den beskattningsbara personen ska till den nya identifieringsmedlemsstaten lämna de registreringsuppgifter som krävs när en beskattningsbar person för första gången utnyttjar en särskild ordning.

Underavsnitt 6

Uteslutning

Artikel 58

Om minst ett av de kriterier för uteslutning som anges i artikel 363 eller 369e i direktiv 2006/112/EG är tillämpligt för en beskattningsbar person som utnyttjar en av de särskilda ordningarna, ska identifieringsmedlemsstaten utesluta den beskattningsbara personen från denna ordning.

Endast identifieringsmedlemsstaten kan utesluta en beskattningsbar person från rätten att utnyttja någon av de särskilda ordningarna.

Identifieringsmedlemsstaten ska grunda sitt beslut om uteslutning på alla tillgängliga uppgifter, inbegripet information som tillhandahålls av en annan medlemsstat.

Uteslutningen ska få verkan från och med den första dagen i kalenderkvartalet efter den dag då beslutet om uteslutning skickades till den beskattningsbara personen på elektronisk väg.

När uteslutningen beror på att sätet eller det fasta etableringsstället har ändrats, ska uteslutningen dock få verkan från och med dagen för denna förändring.

Artikel 58a

Om en beskattningsbar person som utnyttjar en av de särskilda ordningarna inte har tillhandahållit någon av de tjänster som omfattas av denna ordning i någon konsumtionsmedlemsstat under åtta på varandra följande kalenderkvartal, ska den beskattningsbara verksamheten antas ha avslutats i den mening som avses i artikel 363b eller artikel 369e b i direktiv 2006/112/EG. Detta avslutande ska inte hindra den beskattningsbara personen från att utnyttja någon av de särskilda ordningarna när han på nytt inleder verksamhet som omfattas av någon av dessa ordningar.

Artikel 58b

1.   Om en beskattningsbar person utesluts från någon av de särskilda ordningarna på grund av ständiga brott mot reglerna i denna ordning, ska den beskattningsbara personen fortsatt vara utesluten från att utnyttja någon av ordningarna i alla medlemsstater under åtta kalenderkvartal efter det kalenderkvartal under vilket den beskattningsbara personen uteslöts.

2.   En beskattningsbar person ska anses ständigt ha brutit mot reglerna i en av de särskilda ordningarna i den mening som avses i artikel 363d eller artikel 369e d i direktiv 2006/112/EG i åtminstone följande fall:

a)

Påminnelser i enlighet med artikel 60a har utfärdats till den beskattningsbara personen av identifieringsmedlemsstaten för tre närmast föregående kalenderkvartal, och mervärdesskattedeklarationen har inte lämnats in för vart och ett av dessa kalenderkvartal inom tio dagar efter det att påminnelsen har skickats ut.

b)

Påminnelser i enlighet med artikel 63a har utfärdats till den beskattningsbara personen av identifieringsmedlemsstaten för tre närmast föregående kalenderkvartal, och den beskattningsbara personen har inte betalat hela den deklarerade mervärdesskatten för vart och ett av dessa kalenderkvartal inom tio dagar efter det att påminnelsen har skickats ut, förutom då det återstående obetalda beloppet understiger 100 euro för vart och ett av dessa kalenderkvartal.

c)

Den beskattningsbara personen har efter en begäran från identifieringsmedlemsstaten eller konsumtionsmedlemsstaten, och en månad efter en efterföljande påminnelse från identifieringsmedlemsstaten, underlåtit att göra de räkenskaper som avses i artiklarna 369 och 369k i direktiv 2006/112/EG tillgängliga på elektronisk väg.

Artikel 58c

En beskattningsbar person som har uteslutits från någon av de särskilda ordningarna ska fullgöra samtliga de mervärdesskatteskyldigheter avseende tillhandahållande av telekommunikationstjänster, radio- och televisionssändningar och elektroniska tjänster vilka uppstår efter den dag då uteslutningen fick verkan direkt hos skattemyndigheterna i den berörda konsumtionsmedlemsstaten.

Underavsnitt 7

Mervärdesskattedeklaration

Artikel 59

1.   Varje deklarationsperiod i den mening som avses i artikel 364 eller artikel 369f i direktiv 2006/112/EG ska vara en separat deklarationsperiod.

2.   Om, i enlighet med artikel 57d andra stycket, en särskild ordning ska gälla från dagen för det första tillhandahållandet, ska den beskattningsbara personen lämna in en separat mervärdesskattedeklaration för det kalenderkvartal då det första tillhandahållandet ägde rum.

3.   Om en beskattningsbar person har varit registrerad inom båda de särskilda ordningarna under en deklarationsperiod, ska han lämna in mervärdesskattedeklarationer och göra motsvarande mervärdesskattebetalningar till identifieringsmedlemsstaten inom respektive ordning avseende de tillhandahållanden och de perioder som omfattas av denna ordning.

4.   Om identifieringsmedlemsstaten ändras i enlighet med artikel 57f efter den första dagen i kalenderkvartalet i fråga, ska den beskattningsbara personen lämna in mervärdesskattedeklarationer och göra motsvarande mervärdesskattebetalningar till både den förra och den nya identifieringsmedlemsstaten avseende de tillhandahållanden som gjordes under de respektive perioder när medlemsstaterna var identifieringsmedlemsstat.

Artikel 59a

Om en beskattningsbar person som utnyttjar en särskild ordning inte har tillhandahållit några tjänster i någon konsumtionsmedlemsstat inom ramen för den särskilda ordningen under en deklarationsperiod, ska han lämna in en mervärdesskattedeklaration i vilken det anges att inga tillhandahållanden har gjorts under denna period (en nollmervärdesskattedeklaration).

Artikel 60

Belopp i mervärdesskattedeklarationer som upprättas inom ramen för de särskilda ordningarna ska inte avrundas uppåt eller nedåt till närmaste heltal i den berörda valutan. Det exakta mervärdesskattebeloppet ska redovisas och betalas.

Artikel 60a

Identifieringsmedlemsstaten ska på elektronisk väg påminna de beskattningsbara personer som inte har lämnat in en mervärdesskattedeklaration i enlighet med artikel 364 eller artikel 369f i direktiv 2006/112/EG, om deras skyldighet att lämna in en sådan deklaration. Identifieringsmedlemsstaten ska utfärda påminnelsen på tionde dagen efter den dag då deklarationen borde ha lämnats in, och ska på elektronisk väg informera de övriga medlemsstaterna att en påminnelse har utfärdats.

Den berörda konsumtionsmedlemsstaten ska ha ansvaret för eventuella senare påminnelser och åtgärder för att fastställa och driva in mervärdesskatten.

Oavsett eventuella påminnelser som har utfärdats och eventuella åtgärder som vidtagits av konsumtionsmedlemsstaten, ska den beskattningsbara personen lämna mervärdesskattedeklarationen till identifieringsmedlemsstaten.

Artikel 61

1.   Ändringar av de sifferuppgifter som anges i en mervärdesskattedeklaration får, efter det att den har lämnats in, endast göras genom ändringar av denna deklaration och inte genom justeringar i en senare deklaration.

2.   De ändringar som avses i punkt 1 ska lämnas till identifieringsmedlemsstaten på elektronisk väg inom tre år från den dag då den ursprungliga deklarationen skulle ha lämnats in.

Konsumtionsmedlemsstatens regler om fastställande av skatt och rättelser ska dock inte påverkas.

Artikel 61a

Om en beskattningsbar person

a)

upphör att utnyttja en av de särskilda ordningarna,

b)

utesluts från en av de särskilda ordningarna, eller

c)

ändrar identifieringsmedlemsstat i enlighet med artikel 57f,

ska han lämna sin sista mervärdesskattedeklaration och göra motsvarande mervärdesskattebetalning samt eventuella rättelser eller försenade inlämningar av tidigare mervärdesskattedeklarationer och motsvarande mervärdesskattebetalningar till den medlemsstat som var identifieringsmedlemsstat vid tidpunkten för upphörandet, uteslutningen eller ändringen.

Underavsnitt 8

Valuta

Artikel 61b

Om en identifieringsmedlemsstat som inte har euron som valuta fastställer att mervärdesskattedeklarationer ska upprättas i dess nationella valuta, ska detta gälla mervärdesskattedeklarationerna för alla beskattningsbara personer som utnyttjar de särskilda ordningarna.

Underavsnitt 9

Betalningar

Artikel 62

Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 63a tredje stycket och artikel 63b ska den beskattningsbara personen göra eventuella betalningar till identifieringsmedlemsstaten.

Mervärdesskattebetalningar som görs av den beskattningsbara personen enligt artikel 367 eller 369i i direktiv 2006/112/EG ska hänföra sig till den mervärdesskattedeklaration som lämnats in enligt artikel 364 eller 369f i direktivet. Eventuella senare justeringar av betalade belopp får endast göras av den beskattningsbara personen med hänvisning till denna deklaration och får varken tas upp i en annan deklaration eller justeras i en senare deklaration. Varje betalning ska göras med hänvisning till referensnumret på den specifika deklarationen.

Artikel 63

En identifieringsmedlemsstat som tar emot ett belopp som är högre än det belopp som följer av den mervärdesskattedeklaration som lämnas in enligt artikel 364 eller 369f i direktiv 2006/112/EG, ska återbetala det överskjutande beloppet direkt till den berörda beskattningsbara personen.

Om en identifieringsmedlemsstat har mottagit ett belopp avseende en mervärdesskattedeklaration som senare visar sig vara felaktig och den medlemsstaten redan har fördelat detta belopp till konsumtionsmedlemsstaterna, ska dessa konsumtionsmedlemsstater återbetala sin respektive del av eventuella överskjutande belopp direkt till den beskattningsbara personen.

När överskjutande belopp avser perioder fram till och med den sista deklarationsperioden 2018, ska identifieringsmedlemsstaten emellertid återbetala den relevanta andelen av den motsvarande delen av belopp som behållits i enlighet med artikel 46.3 i förordning (EU) nr 904/2010 och konsumtionsmedlemsstaten ska återbetala det överskjutande beloppet minskat med det belopp som ska återbetalas av identifieringsmedlemsstaten.

Konsumtionsmedlemsstaterna ska på elektronisk väg underrätta identifieringsmedlemsstaten om dessa återbetalningsbelopp.

Artikel 63a

Om en beskattningsbar person har lämnat in en mervärdesskattedeklaration enligt artikel 364 eller 369f i direktiv 2006/112/EG men det inte har gjorts någon inbetalning eller inbetalningen understiger det belopp som följer av deklarationen, ska identifieringsmedlemsstaten på elektronisk väg den tionde dagen efter den dag då betalningen senast skulle ha gjorts i enlighet med artikel 367 eller 369i i direktiv 2006/112/EG påminna den beskattningsbara personen om eventuell mervärdesskatt som förfallit till betalning.

Identifieringsmedlemsstaten ska på elektronisk väg informera konsumtionsmedlemsstaterna om att påminnelsen har skickats ut.

Den berörda konsumtionsmedlemsstaten ska ha ansvaret för eventuella senare påminnelser och åtgärder för att driva in mervärdesskatten. När konsumtionsmedlemsstaten har utfärdat sådana senare påminnelser ska motsvarande mervärdesskatt betalas till denna medlemsstat.

Konsumtionsmedlemsstaten ska på elektronisk väg informera identifieringsmedlemsstaten om att en påminnelse har utfärdats.

Artikel 63b

Om en mervärdesskattedeklaration inte har lämnats in, har lämnats in för sent, är ofullständig eller felaktig, eller om mervärdesskatten betalas för sent, ska eventuell ränta, straffavgift eller annan avgift beräknas och fastställas av konsumtionsmedlemsstaten. Den beskattningsbara personen ska betala sådan ränta, straffavgift eller annan avgift direkt till konsumtionsmedlemsstaten.

Underavsnitt 10

Räkenskaper

Artikel 63c

1.   För att de räkenskaper som förs av den beskattningsbara personen ska anses vara tillräckligt detaljerade i den mening som avses i artiklarna 369 och 369k i direktiv 2006/112/EG ska de innehålla följande uppgifter:

a)

Konsumtionsmedlemsstat till vilken tillhandahållandet av tjänsterna görs.

b)

Typ av tjänster som tillhandahålls.

c)

Datum för tillhandahållandet av tjänster.

d)

Beskattningsunderlag med angivande av den valuta som används.

e)

Senare ökningar eller minskningar av beskattningsunderlaget.

f)

Tillämpad mervärdesskattesats.

g)

Mervärdesskattebelopp som ska betalas med angivande av den valuta som används.

h)

Datum och belopp för mottagna betalningar.

i)

Eventuella förskottsbetalningar innan tillhandahållandet av tjänsterna görs.

j)

Om faktura utfärdas, de uppgifter som fakturan innehåller.

k)

Kundens namn, om den beskattningsbara personen känner till detta.

l)

De uppgifter som används för att fastställa var kunden är etablerad eller bosatt eller stadigvarande vistas.

2.   De uppgifter som avses i punkt 1 ska registreras av den beskattningsbara personen på ett sådant sätt att de kan göras tillgängliga på elektronisk väg utan dröjsmål och för varje enskild tjänst som tillhandahålls.”

Artikel 2

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Den ska tillämpas från och med den 1 januari 2015.

Medlemsstaterna ska dock tillåta icke-etablerade beskattningsbara personer att lämna de uppgifter som krävs enligt artikel 360 eller 369c i direktiv 2006/112/EG för registrering enligt de särskilda ordningarna för icke-etablerade beskattningsbara personer som tillhandahåller telekommunikationstjänster, radio- och televisionssändningar och elektroniska tjänster till icke beskattningsbara personer från och med den 1 oktober 2014.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Luxemburg den 9 oktober 2012.

På rådets vägnar

V. SHIARLY

Ordförande


(1)  EUT L 347, 11.12.2006, s. 1.

(2)  EUT L 77, 23.3.2011, s. 1.


Top