(Februari 2017)
Vad är problemet?
Européerna behöver trygg och hållbar energi till ett rimligt pris. Enligt dagens sätt att leva krävs tillgång till energi för att tillvaron ska fungera, både privat och i arbetet. Vi behöver energi till belysning, uppvärmning, transport och industriproduktion. Förutom energi till våra grundläggande behov krävs det också energi till våra tvättmaskiner, datorer, tv-apparater och alla andra varor och produkter som vi använder nästan utan att vi tänker på det. Det är dock inte så enkelt att säkerställa att vi har all energi vi behöver till ett rimligt pris, både nu och i framtiden. Här är våra huvudsakliga problem.
Vi importerar mer än hälften av den energi vi förbrukar
EU-länderna förbrukar en femtedel av världens energi, men har förhållandevis få egna energireserver. Detta får en enorm inverkan på vår ekonomi. EU är världens största importör av energi, med mer än 53 % importerad energi till en årlig kostnad av cirka 400 miljarder euro.
Vårt beroende av några få länder när det gäller vår energiförsörjning gör oss sårbara vid avbrott i försörjningen. Vi har sett bevis på det tidigare då några länder fick gasförsörjningen avbruten.
Vi måste titta på nya källor till förnybar och ren energi, exempelvis elproduktion från vind, vatten och solljus med hjälp av vindturbiner, dammar och solpaneler.
EU vill också fortsätta att vara konkurrenskraftigt på den globala energimarknaden när skiftet sker mot ren energi. EU vill inte bara anpassa sig efter den här övergången, utan gå i täten för den.
Vi har ingen infrastruktur som omfattar hela Europa
Många kraftnät och gasledningar är byggda för inrikes behov och har inga bra anslutningar över landsgränserna. Elektricitet och gas borde kunna flöda fritt genom de kraft- och gasnät som sträcker sig över Europa.
Energin måste också transporteras till platsen där den ska förbrukas, exempelvis mellan kontinenter eller under havsytan. Detta kräver att det finns ett nät av kraftverk som kan tillhandahålla oavbruten energiförsörjning under många decennier. För att det ska bli möjligt behövs en stor mängd tekniska, logistiska och ekonomiska resurser.
Eftersom det saknas en marknad som spänner över hela Europa tvekar dock investerare inför att investera i energiinfrastruktur. Det får till följd att det kan dröja innan det görs några investeringar i nya kraftverk för att ersätta de gamla och omoderna.
Vad gör EU?
Sedan 2010 har EU haft som mål att minska utsläppen av växthusgaser med minst 20 % fram till 2020, öka andelen förnybar energi till minst 20 % av förbrukningen och uppnå energibesparingar på 20 % eller mer.
Genom att uppnå dessa mål kan EU bidra till att motverka klimatförändringarna och luftföroreningar, minska sitt beroende av fossila bränslen och hålla energin på en rimlig prisnivå för konsumenter och företag.
EU är på god väg att uppnå målet för den förnybara energin till 2020, om man utgår från de framsteg som gjorts hittills. Andelen förnybar energi låg redan på 16 % 2014.
EU:s stats- och regeringschefer har också kommit överens om ett mål på minst 27 % förnybar energi fram till 2030.
EU-länderna har kommit överens om ett mål på minst 27 % energieffektivitet senast 2030 och en minskning av utsläppen av växthusgaser med minst 40 %.
I februari 2015 lade Europeiska kommissionen fram sin energistrategi för att säkerställa att EU kan möta utmaningarna. Strategin är inriktad på följande fem huvudområden:
- Tryggad energiförsörjning.
- Utvidgad inre energimarknad.
- Högre energieffektivitet.
- Minskade utsläpp.
- Forskning och innovation.
Tryggad energiförsörjning
EU måste bli mindre beroende av energi från länder som står utanför unionen. Detta betyder att EU-länderna måste utnyttja sina inhemska energikällor bättre och effektivare samtidigt som man försöker bredda energiförsörjningen till att innefatta andra källor och resurser.
I februari 2016 lade kommissionen fram ett paket med åtgärder för energitrygghet som kommer att minimera avbrotten i försörjningen. För första gången infördes en solidaritetsprincip enligt vilken en angränsande medlemsstat kommer att säkerställa gasförsörjningen till hushåll och viktiga samhällsfunktioner som en sista utväg vid nödsituationer.
Utvidgad inre energimarknad
Energin ska kunna flöda fritt över hela EU utan några tekniska eller rättsliga hinder. Endast då kan energileverantörerna konkurrera fritt och erbjuda de bästa energipriserna till hushåll och företag. Ett fritt flöde kommer också att göra det enklare att producera mer förnybar energi.
Under 2016 ställdes 800 miljoner euro till förfogande för gränsöverskridande energiinfrastruktur från Fonden för ett sammanlänkat Europa. Totalt 5,35 miljarder euro har avsatts för perioden 2014–2020.
De här pengarna investeras i projekt såsom Baltic-connector – den första gasledningen mellan Finland och Estland. När gasen släpps på 2020 kommer den östra delen av Östersjöområdet att förenas med resten av EU:s energimarknad och därmed göra att Finland inte längre är beroende av en enda gasleverantör.
Man har också avsatt pengar till att bygga Midcat-gasledningen som kommer att bidra till att införliva Spaniens och Portugals gasmarknader med övriga Europa.
Högre energieffektivitet
Ett bra sätt att minska Europas kostnader för och beroende av importerad energi är att helt enkelt förbruka mindre energi. Det innebär att allt som förbrukar energi – från bilar och tvättmaskiner till värmesystem och kontorsutrustning – bör konstrueras så att det använder mindre energi.
I november 2016 lade kommissionen fram paketet Ren energi för alla i Europa som innehåller lagändringar som ska underlätta övergången till ett rent energisystem. Paketet innehåller åtgärder för att påskynda innovationen inom ren energi, renovera byggnader för att göra dem mer energieffektiva, förbättra energiaprestandan hos produkter och ge bättre information till konsumenterna.
Minskade utsläpp
EU har åtagit sig att skära ned koldioxidutsläppen med minst 40 % fram till 2030, samtidigt som man ska modernisera EU:s ekonomi och skapa arbetstillfällen och tillväxt för alla européer.
EU spelade i december 2015 en avgörande roll i att nå en global överenskommelse om klimatförändringarna. Vid klimatkonferensen i Paris enades 195 länder om att begränsa den globala uppvärmningen till avsevärt mindre än 2 °C det här århundradet. I oktober 2016 godkände EU formellt Parisavtalet om klimatförändringar, vilket sedan trädde i kraft i november. Det betyder att EU, tillsammans med resten av världen, måste vidta de överenskomna åtgärderna för att minska utsläppen.
I juli 2016 lade kommissionen fram bindande årliga utsläppsmål för växthusgaser för alla medlemsländer under perioden 2021–2030 inom sektorerna transport, byggnader, jordbruk, avfallshantering, markanvändning och skogsbruk. Kommissionen lade också fram en strategi för utsläppssnåla transporter.
Forskning och innovation
Nära 6 miljarder euro har avsatts för icke-nukleär energiforskning för perioden 2014–2020 inom EU:s forskningsprogram. I september 2015 antog kommissionen EU:s strategiska energiplan som kommer att hjälpa till att möta de utmaningar som finns i och med övergången till ett rent energisystem inom EU. Planen inriktar sig på åtgärder som kommer att hjälpa EU att bli världsledande inom förnybar energi och att utveckla energieffektiva system.
Att vara tekniskt ledande inom alternativ energi och att sänka energiförbrukningen kommer att skapa stora möjligheter när det gäller export och industrin. Det kommer också att bidra till ökad tillväxt och fler arbetstillfällen.
Förnybar energi kommer att spela en central roll i övergången till ett rent energisystem. Europa har satt upp ett mål om att nå en gemensam andel på minst 27 % förnybar energi av den totala energiförbrukningen fram till 2030. År 2030 kommer hälften av EU:s elproduktion att komma från förnybara källor. År 2050 ska vår elproduktion vara helt koldioxidfri.
